Så tomt så tomt :(
utan min livliga och gosiga Felix här hemma i lägenheten. Igår var det den värsta dagen i mitt liv. All väntan innan klockan skulle bli fyra då min älskling skulle få somna in. Försökte göra dagen till en rolig dag för honom. Kastade hans favoritpipboll över hela lägenheten och han sprang som en galning efter den. Hur glad som helst var han. Malin var så snäll att hon slutade tidigare för att kunna följa me mej till veterinären så jag skulle slippa gå dit själv. Tack Malin. Du ska veta att jag uppskattar det hur mycke som helst!
När vi kom till djursjukhuset så tänkte jag att det här kommer inte bli roligt eftersom dom hade lovat att han skulle få somna in ute, men nu regnade det ju så det fick ju lov att ske inne ändå :( Var så nervös för jag vet ju vilken panik han alltid har fått när det varit dags att gå in i undersökningsrummet. Fast den här gången blev det inte det. Han gick in hur lugnt som helst. Precis som han verkligen ville somna in. En tjej kom och gav honom lugnande så han skulle somna innan det var dags för den sista sprutan. Han låg me huvudet i mitt knä och jag klappade honom hela tiden. Sen kom tjejen igen och satte en kanyl på min älskling och gick sen för att leta efter veterinären, men hon var upptagen så då frågade tjejen om det gick bra att hon gav den istället så jag skulle slippa få det så utdraget. Jag sa att det gick bra för jag ville att Felix skulle få flyga till änglarna utan att behöva vänta på en seg veterinär. Han drog sina sista suckar och sen var min älsklings liv över. Satt kvar där en stund,och sen gick jag och Malin och satt oss i bilen och det var som luften flög ur oss. Jag ville inte hem så vi åkte till Donken och köpte glass och mikshake. Hade inte kunnat få i mej nån mat så det fick bli nåt som var lättsmält. Sen blev det Maxi och efter det så skjutsade Malin hem mig. Kändes så konstigt att gå in i en lägenhet där jag aldrig mer kommer bli mött av en superglad Felix när man har varit borta en vända. Ingen hund som behöver ut på kvällen eller morgonen. Vad fan ska man göra nu då? Tur att man ska flytta så man slipper bo kvar här bland alla minnen. Moa och topsy kom förbi en vända me en styrkesup åt mej. Tack vilka änglar ni e! Det behövdes.
Vill även tacka för alla kommentarer på Facebook som värmde nå otroligt mycke mitt i allt elände.
R.I.P min älskade vovve!
När vi kom till djursjukhuset så tänkte jag att det här kommer inte bli roligt eftersom dom hade lovat att han skulle få somna in ute, men nu regnade det ju så det fick ju lov att ske inne ändå :( Var så nervös för jag vet ju vilken panik han alltid har fått när det varit dags att gå in i undersökningsrummet. Fast den här gången blev det inte det. Han gick in hur lugnt som helst. Precis som han verkligen ville somna in. En tjej kom och gav honom lugnande så han skulle somna innan det var dags för den sista sprutan. Han låg me huvudet i mitt knä och jag klappade honom hela tiden. Sen kom tjejen igen och satte en kanyl på min älskling och gick sen för att leta efter veterinären, men hon var upptagen så då frågade tjejen om det gick bra att hon gav den istället så jag skulle slippa få det så utdraget. Jag sa att det gick bra för jag ville att Felix skulle få flyga till änglarna utan att behöva vänta på en seg veterinär. Han drog sina sista suckar och sen var min älsklings liv över. Satt kvar där en stund,och sen gick jag och Malin och satt oss i bilen och det var som luften flög ur oss. Jag ville inte hem så vi åkte till Donken och köpte glass och mikshake. Hade inte kunnat få i mej nån mat så det fick bli nåt som var lättsmält. Sen blev det Maxi och efter det så skjutsade Malin hem mig. Kändes så konstigt att gå in i en lägenhet där jag aldrig mer kommer bli mött av en superglad Felix när man har varit borta en vända. Ingen hund som behöver ut på kvällen eller morgonen. Vad fan ska man göra nu då? Tur att man ska flytta så man slipper bo kvar här bland alla minnen. Moa och topsy kom förbi en vända me en styrkesup åt mej. Tack vilka änglar ni e! Det behövdes.
Vill även tacka för alla kommentarer på Facebook som värmde nå otroligt mycke mitt i allt elände.
R.I.P min älskade vovve!
Kommentarer
Trackback
